Intervju - Peter Åberg

23 december 2022
Intervju med multiartisten Peter Åberg @Funnybones Production

Månadens Intervju: Jonglören och parakrobaten Peter Åberg

Vad är du aktuell med just nu?

Just nu är jag på turné med föreställningen Minnet i Skåne. Sen har jag en föreställning med Samuel ’Looptok’ Andersson i Sundsvall och därefter tillbaka till Skåne igen med Minnet.

Jag arbetar samtidigt med en ny föreställning, Talanglös - Men galet envis! (hade premiär den 9 december 2022, och spelas baland annat på Knivsta Nycirkusfestival 15 april 2023). Varje ledig dag repar jag på mina många cross-over-tricks mellan olika cirkusdiscipliner och särskilt på minnestricken som jag repeterar i bilen när jag kör.
Jag får alltid frågan om hur många decimaler av Pi jag kan. Nu har jag memorerat tusen decimaler för att få slut på frågan, haha, men jag ska nog använda det i showen.

Så nu behöver jag kunna dem bra. Har dem i ett minnespalats som jag gjort. Ett medeltida tempel.

Är det en särskild teknik du kallar ditt medeltida tempel?

Nej, jag har en massa olika hus, eller rum, som innehåller olika saker. Minnestekniken för siffror kallas Major System, ett standardmemoreringssystem för siffror. Siffrorna 0-9 blir konsonanter och sen sätter man dit vokaler som bildar ord för att minnas. Siffrorna 1-99 har jag bilder för och det är alltid samma bilder. Som till exempel året -08 blir en soffa. 0 = S och 8 = F. 

Jag har aldrig tävlat i minnesteknik, så som Mattias Ribbing eller Jonas von Essen, som säkert också har samma bilder för 1-999 som alltid är samma. Grundprincipen är att ju bättre och färre bilder, ju mer kan du minnas.

Som nu när jag memorerar PI så har jag delat upp dem i par om fyra: t ex 2097 är minnesbilden en näsa och en bok. Då gör jag en bild av dem, en näsa som nyser ut en bok. Du måste sen sortera dem på ett bra sätt och de gör jag genom att lägga in dem i olika rum. “tempel”

Minnesträning har jag hållit på med i 12-13 år. Jag började tävla i Rubiks kub där jag blev intresserad av blindlösning – att du löser en rubiks kub med ögonbindel. Och multiblind: där du memorerar och löser flera kuber med ögonbindel samtidigt. Du tajmas på både memorering och lösning. Det var då jag blev fascinerad av minnesträning. För memoreringen behövde bli snabbare.

Jag har läst säkert 40-50 böcker om minnesträning senaste åren. Jämfört med 1980-talets minnesmetoder, som är mer opraktiska och bara funkar för en enda sak så har det kommit mer moderna metoder för minnesteknik. Kanske är det tack vare internet; minnestränare har börjat prata med varandra över internet.

Som när Jonas von Essen, som är Sveriges bästa minnesmästare och jag diskuterar minnestekniker med varandra. När jag började memorera Svenska Akademins Ordlista med 60 000 tusen ord, sa Jonas att det finns en utökad SAOL med ALLA ord med 124 000 ord, som han tänker memorera, inklusive förklaringar för vad orden betyder. Jag gjorde mitt minnesnummer till ett specifikt trick. Jonas ville ha både ord och deras förklaring. Så det jobbar han med. Han mindes också alla Trivial Pursuit-frågor med ”bara” 2000 frågor. 

Att minnas vardagssaker och att memorera en kortlek är två olika saker. Vardagssakerna måste man skaffa vana och rutin för och jag lägger exempelvis alltid mina saker på samma plats. Medan min fru Saara vet var saker ligger för hon har bättre koll hemma. Jag kan blanda ihop min frus och min dotters namn och inte veta var jag lagt bilnycklarna. Men det vet Saara.

Saara och jag träffades genom cirkus. Jag bodde i Finland för att jobba 2009 och sen förlängdes kontraktet och genom bekanta började vi träna ihop. Saara är luftakrobat, hon började som 6-åring på barncirkus och jag jonglör men vi märkte snart att vi fick mer uppdrag som par än som enskilda artister. Just nu har Saara ett off-stage-arbete på Cirkus Cirkör med casting och annat. Hon kan allt möjligt, hon är fantastisk på att sy kostymer. Nu uppträder jag med vår gemensamme vän Sarah Lett, kanadensare, som fick göra en crasch course med mig och snabbt lära sig Saaras och mitt par-akrobat-nummer.

Hur kommer det sig att du blev artist? Är någon i familjen artist?

Nej mamma är lärare och pappa bankman. Jag höll på med mycket musik när jag var liten. Jag började skejta och en kille visade att han kunde jonglera med hjulen på skateboarden och det imponerade på mig. Samtidigt fick min syster jongleringsbollar som jag tog över och lärde mig jonglera på en kväll - jag blev helt hooked. Jag var 15 år och började träna 8 timmar om dagen efter det i flera år. En dag när jag tränade jonglering kom en kille fram och berättade om Cirkuspiloterna där han gick, Stefan Dahlqvist heter han. Jag åkte till Stockholm för audition till skolan och fick då se folk som jonglerade, gjorde volter och jag tänkte att jag gör vad som helst för att komma in på den här skolan!

Efter två år uppgick Cirkuspiloterna i DOCH -Dans- och Cirkushögskolan.  Alla elever behövde söka in till skolan igen, om de ville gå tre år, så det gjorde jag, som jonglör. Men efter ett år träffade jag en spansk kille och vi började öva par-akrobatik så jag gick ut med två discipliner; jonglering och par-akrobatik.

För att betala skolavgiften började akrobaten och kanadensaren Andy Giroux och jag göra street shower; jag jonglerade, Andy gjorde hand-stående och sen gjorde vi par-akrobatik. Vi åkte till Köpenhamn och lekte runt tills vi fick fram en show. Vi försökte i Stockholm men gick inte så bra förrän vi uppträdde utanför ett mattält på en festival där ägaren ville att vi skulle dra besökare till hans tält. Men i Bryssel tjänade vi bra med pengar på vår jonglering och par-akrobatik där vi la till lite striptease i slutet.

Jag kom in i trolleri-världen väldigt nyligen, genom magikern Axel Adlercreutz. Jag hade då börjat memorera kort för kanske bara 5 år sen.
Jag tror att de flesta trollkarlar är ingenjörer; de är ju så logiska. Sitter jag med en trollkarl så kan de oftast lista ut hur ett trick är gjort; ’han drar ju ett snöre genom bordet och sen vidare genom…’ etc.

Vad är det som triggar dig och som gör varje framträdande så unikt för dig?

 Alla artister är nog adrenalin-junkies! Jag älskar att stå på scenen, lägger mig ofta nära gränsen för min kapacitet; ibland går det fel utan att publiken märker det men det kan jag lösa.

Jag vet ofta vad jag vill få sagt men kan inte skriva ner vad jag ska säga, jag är ingen skådis men jag försöker ta in det som händer och hur publiken reagerar. Om någon säger något så svarar jag på det. Det blir lite olika beroende på hur publiken är.

Jag har jobbat i snart 20 år och man lär man sig att läsa av publiken. Bästa skolan är street shower! Det finns tekniker som att du ska titta på en punkt långt bakom publiken så tror alla att man ser dem men jag vill titta folk på riktigt i ögonen. Artister som bara gör stora shower kanske gör på samma sätt hela tiden men jag gillar att vara personlig och svara på det som händer.

Jag spelade i Kristianstads teater och det var helt utsålt, ca 350 personer, i en superfin gammal teater och dagen därpå uppträdde jag för Simrishamns teaterförening med kanske 40 personer. Jag gillar kontrasten; mindre grupper är kanske roligast där du hinner prata och se varje person.

Jag uppträder med det som jag själv känner mig säker på. Jag tappar ytterst sällan jag när jag repar men på scenen med ljus i ögonen och publikens reaktioner och värmen är det annorlunda. Hur säker du än är på ditt nummer så tappar du någon gång, kanske både en och två gånger fast det kan göra showen bättre då publiken då förstår hur svårt det är.

Jag fyller 40 år i vår men hoppas på att kunna hålla på i tio år till med akrobatiken. Jag har fått lite arbetsskador av par-akron så jag styrketränar förebyggande minst två gånger i veckan. Har gym i garaget, tränar i Gula Villan i Järna och i Alby. Jag måste ha lite extramuskler för att kunna korrigera felbelastning när vi uppträder; om min partner väger t ex 55 kg så kan en felbelastning öka trycket till 75-80 kilo. Det kan kännas dagen efter. Jag har aldrig tidigare värmt upp inför våra föreställningar men nu känner jag att det behövs.

Min fru Saara gör rep-akrobatik och det är något av det hårdaste mot kroppen, blir som en järnstång. Vi har inte börjat träna vår lilla dotter Ada ännu, hon är bara två år. Men hon kan balansera i min hand. Men jag tänker att hon ska bli tre år innan jag börjar träna med henne.  Hon får redan nu följa med till vår träning i Alby: Då säger hon att ”jag ska åka och jobba på cirkusen”. Jobbet som hon uppfattar det är att springa på mattor och hoppa och skriva på en laptop.

Boka biljetter till Talanglös - Men galet envis!

Spelas 15 april 2023 - Knivsta Nycirkusfestival