Alla vi som försöker ta fina bilder med mobilen eller i bästa fall en digitalkamera vet hur svårt det är att fånga människor eller djur i rörelse. Känns omöjligt, eller hur?!
Men så finns Olav Holten, fotografen som är specialiserad på just rörliga objekt. Och vackert blir det! Läs mer om Olav Holten och se hans fascinerande fotografier på hans hemsida på Insta!
Jag jobbar med lite olika produktioner och planerar nu arbeten inför 2026: det är många festivaler och galor som jag arbetar med. Sen ett par år tillbaka är jag till exempel kontrakterad att fotografera Winter Pride på Kanarieöarna, som pågår en hel vecka med spännande världsartister i 25-30 graders värme.
Dhani Lennevald i A-teens. Fotad under en konsert i Stockholm 2025. Ljuset, färgerna, posen, ansiktsuttrycket och placeringen bredvid kameran är också ett sånt ögonblick som aldrig kommer igen. Foto: Olav Holten
Jag fick en kamera när jag var fem år, en lite fyrkantig Kodak som gav fyrkantiga bilder med vit ram. Min första systemkamera köpte jag 1995. Jag fick en fin jobbonus 2005 och kunde köpa en jättefin kamera jag använde ända tills 2013, då en vän påpekade att jag växt ur kameran. Så jag köpte en ny, en riktig proffskamera. Det gick fortare och fortare att köpa kamera och kostnaden för kamerorna sköt i höjden! Foto är en materialsport!
En bra kamera kan klara svåra ljusförhållanden, avstånd, kan fånga snabba förlopp då den klarar låga slutartider och mycket mer. Fast du behöver förstås ha ett öga för var du ska stå, hur du ska beskära bilden, vad det är för motiv. En vän och jag var på samma fest och bestämde oss för att fotografera och sen jämföra våra bilder. De såg inte ut att vara från samma fest, fast vi stod på samma plats och fotograferade vid samma tillfälle med likadana kameror! I hans bilder låg fokus på att förmedla en känsla och i mina bilder låg mitt fokus på att få fram det grafiska, färger och form, för att få fram det spektakulära. Han tar känslobilder och jag tar snyggbilder! Det visar också att det inte bara är kameran då vi hade exakt samma typ av kamera. Det handlar om vad ögat ser och hur man porträtterar det.
Showgruppen High Heels Performance från Gran Canaria. Här framför de numret Toxic - ett cyberpunk-nummer till tonerna av bl a Brintney Spears. Foto: Olav Holten
Samtidigt med köpet av den fina kameran började jag också editera bilder i programmet Lightroom: dels editerar man bilder i programmet, dels har programmet ett kartotek för mina bilder så att jag kan hitta bilderna när jag behöver dem. När jag editerar en bild tittar jag på om bilden är över- eller underexponerad, om bilden är suddig eller exempelvis tråkig. Jag strävar alltid efter en bra teknisk kvalitet i mina bilder och försöker hitta den bild som är intressantast och med detaljer som man kan zooma in på. Det ska alltid gå att kunna skriva ut bilden riktigt stort och kunna rama in den på väggen. Det är den viktiga skillnaden mellan bilder tagna med en proffskamera och en mobilkamera; de sistnämnda går mycket sällan att skriva ut stort.
Kvalitet lönar sig - även på Insta! Många bolag tänker inte på att deras Instakonto är deras varumärke - bildernas sämre kvalitet kan döda ett bolags varumärke. Jag hade nyligen fyra bilder på Insta på en känd artist som jag delade med ett av hans fankonton. Det fanns få bilder som hade över 1500 likes men mina bilder har redan över 3700 likes! Så jag ställer mig frågan hur det kommer sig att företag inte använder proffsbilder för att framställa sig i en professionell setting, i jämförelse med de stora summor som de spenderar på annan marknadsföring?
Ivar Wikenstedt under sin gradering till 4:e dan i Ju-jutsu Kai. Här gick det fort och jag fick flytta på mig hela tiden för att kunna fånga bilderna. Här färglagd I Matrix-tema för att det passade så bra. Foto: Olav Holten
Ibland kan jag uppfatta en bild som tråkig men plötsligt hittar jag en detalj som förändrar bilden och gör den intressant och då framhäver jag den detaljen. Jag arbetar alltid med en väldigt stor skärm för att se skärpa och detaljer. För mig är kvalitet väldigt viktigt.
Jag tycker om människor och att fotografera människor i rörelser. För att lyckas behöver du utveckla ditt sjätte sinne för hur rörelsen kommer att bli. När kag känner at någonting är på gång håller jag nere avtryckaren och kameran agerar som en kulspruta, som fångar många bilder med rörelser i en följd. Det handlar om att använda din instinkt, välja vinklar och försöka fånga ljuset. Då hittar jag alltid en bild som blir bra. Fotografen Anton Corbijn fick en gång under en intervju syn på ett motiv, sprang iväg och tog bilden och sa "där fick jag den" - bilden blev fantastik!
Att hitta bilden kan ibland beskrivas som den intuition idrottsmän pratar om; du känner av vad du ska göra på en instinktiv nivå.
Carlstad Crusaders damlag under entren inför SM i Amerikansk Fotboll. Denna idrott kräver tålamod och fokus för att fånga ögonblicken. Det är mycket väntetid, men plötsligt händer massvis på några få sekunder. Då måste man hänga på direkt. Foto: Olav Holten
Några fotografer vars bilder jag tycker om är Elisabeth Ohlson, som var så kontroversiell och blev allmänt känd genom utställningen Ecco Homo. Och Anna Vinterfall som nyligen har fotograferat en kalender med dragqueens och arbetar med studiobilder som hon bearbetar konstnärligt. Själv gillar jag att skapa "snyggbilder", att fånga det okontrollerade i en livebild och att skapa något konstnärligt av det.
Bilder har så olika syften. Pressbilder ska vara dokumentära och i ett kontext; ögat ska dras till bilden. Det kan vara svårt att fotografera så dramatiska bilder snabbt och det ligger mycket erfarenhet bakom innan du får till en bild. Och så är det väldigt lite betalt eftersom du ofta har stora och oförutsedda kostnader runt omkring: resor, hotell med mera.
Studiofoton används mest för porträtt och ska vara konstnärliga. Produktfotografier ska framhäva produkterna. Modefoton ska fånga ögonblicket med kläderna och förstå vad modekonsumenter tittar på. Brottsfotografer fotograferar lik och spår av våld och lidande. Fotografer är bra på olika saker och det är sällan som en fotograf är bra på allt ovan och jag är bra på livefoton!
Biskop Krister Fast efter en mässa i Liberala Katolska Kyrkan. Ett ögonblick där ljuset och motivet plötsligt bara fanns där i underbar harmoni, för att en sekund senare försvinna. Jag hann precis fånga det. Foto: Olav Holten
Det är det frysta ögonblicket. På något sätt porträttera det som hände i ett fryst ögonblick och kunna hitta det snygga och det vackra i det ögonblicket, det coola, det spektakulära, det är det jag gillar att få fram, ofta med väldigt starka färger. En video tar flera timmar att redigera. En bild kan fångas direkt. Som exempelvis pressbilder; det räcker oftast med två stycken till en artikel.
Om det ska vara svartvitt eller färg bestäms av motivet tycker jag. Ibland har bilder brus: kornighet, färgfläckar, skuggor eller annat som tar fokus från motivet. Brusiga bilder tycker jag gör sig bättre i svartvitt. Men även saker där färgerna inte tillför något: då är det mycket roligare att göra bilden svartvit och i högkontrast, vilket inte hade fungerat i färg men i svartvitt fungerar det och blir till och med bättre. Den svartvita bild som jag själv är mest nöjd med är på biskop Krister Fast i Liberala Katolska kyrkan. Det var just en sån där ögonblicksbild som jag bara helt plötslig såg och tog direkt.
Här är Olav Holten in action, en foto session inför pressbilder för Funnybones On The Road, med bland andra elina Du Rietz. Foto: Thorsten Andreassen
Men det är inte lätt med alla regler om hur bilder får användas, som GDPR, vare sig för de som vill använda bilden eller för fotograferna. Det finns olika typer av tillstånd: till exempel modell-release som är ett kontrakt som ger dig rätt att använda bilder på en viss modell. Med GDPR-release kan du få ett muntligt tillstånd att använda bilden men det kan också tas tillbaka lika snabbt. GDPR var tänkt att förhindra att stora internetmedier använder och äger dina bilder. Men de ändrade bara sina villkor till att om du vill använda deras produkt så behöver du tillåta dem att använda dina bilder precis som innan.
Med olika slags licenser får du tillåtelse att hyra rättigheten till en bild eller en film. Ungefär som när du köper en dvd eller en streamad film på nätet: du äger inte själva filmen, du bara hyr den i juridisk mening. Om ett fanzine använder mina bilder utan att fråga brukar jag prata med dem och skicka ett utdrag ur lagtexterna från Svenska Fotografers Riksförbund och förklara konsekvenserna och det brukar ge effekt. Men det är lite av ett evighetsjobb då folk stjäl mina bilder om och om igen.
Mitt absoluta drömjobb som fotograf vore att få vara med på Oscarsgalan, Eurovision eller Olympiska Spelen - men där är det hårda regler! Om du syns i bild åker du ut ögonblickligen. Du måste också vara vaksam för bollar och annat som kan komma flygande. En kollega fick under föregående år en puck i huvudet och drabbades av tinnitus så man får se upp när man fotograferar sport! Eurovision känns betydligt lugnare!
Även jag behöver bilder på mig själv. Då tar jag hjälp av någon som är verkligt bra på porträtt istället för att spendera timmar med det och ändå inte få det rätt. Foto: Hampus Björkfelt
Följ Olav Holten och se fler av hans fantastiska bilder på hans Instagramkonto @olavholten