Menu

Intervju - Coste Apetrea
6 februari 2022

Månadens intervju: legendariske progg-musikern Coste Apetrea

Den mångkunnige gitarristen och kompositören Coste Apetrea är kanske mest känd som progg-musiker då han under många år var medlem i rock-proggbandet Samla Mammas Manna.
Han har turnerat och medverkat på en mängd festivaler både i Sverige och i USA, Japan, Kanada, Ryssland med flera. Men Coste Apetrea har också i över tjugo år spelat med och gett ut 6 album tillsammans med den finske jazz-rockgitarristen Jukka Tolonen.

Förutom att han spelar gitarr, piano, bouzuki och det turkiska instrumentet saz är Coste också en anlitad kompositör och skrev exempelvis vinjetten till det omtyckta barnprogrammet Björnes Magasin på SVT och musiken till fotografen Lennart Nilssons film "The Miracle of Love" och till Marianne Ahrnes & Rigmor Roberts film "Flickor kvinnor och en och annan drake".

Här får du läsa om hur musiken fann den filisofistuderande Coste Apetrea!

Vad är du aktuell med just nu?

Jag håller på med en serie skivor, en psykedelisk serie i singelformat och har släppt en EP. När jag skrev ’EP’ uppfattade engelskspråkiga människor att det var episod 1 så nu kommer Episod 2 tillsammans med min trio. Musikerna från All Stars-konserten på Cirkus med Thorsten Andreassen som konferencier 2014. Inspelningarna är från 2013 med tio musiker med artister och ett kompband som var ett riktigt bra band. De låtarna som kommer nu är med Bosse Hansson, Samla Mammas-Manna-låtar och mina egna låtar.

När den blir klar (snart!) så kommer jag att släppa en blues-platta inspelad i Silence Studio live. Musikerna och jag har spelat i trettio år men aldrig gjort en live-platta. Vanligast är att sitta med hörlurar i en studio och spela in men det blir inte med samma känsla som när man spelar live.
Ibland gör jag inspelningar med exempelvis en afrikansk artist, Akiki. Hon spelar in våra låtar i Kampala med musiker där och sen gör jag efterarbetet med mixning här i Sverige.

Jag har också en tjänst som gitarr- och pianolärare med en elev i taget men också ensemblespel och även en basist-elev. Jag gör en podd också, med Bill Öhrström och hans äventyr med Jimi Hendrix . Bill Öhrstöm tog Hendrix till Sverige innan Hendrix var känd och de åkte radiobilar på Grönan och mycket annat.

Hur kommer det sig att du blev musiker?

Musiken kom till mig! Som 14-åring blev jag intresserad av teoretisk Filosofi, om kunskapsteori, då jag fann en bok av Bertrand Russel, som med tydlighet förklarade de stora linjerna i filosofin och den var så intressant.

Så jag började pluggade filosofi i Uppsala efter gymnasiet. Men i Uppsala var det en matematisk filosofi så jag fick plugga jättemycket för at hänga med. Jag satt hela dagen varje dag i en hel termin och läste två terminer på en termin. Samtidigt blev det slut med min tjej efter sex års förhållande och jag kände då att jag kunde göra vad jag ville. Dessutom hade jag pengar med studiebidraget och studierna redan avklarade. Så jag köpte en fin gitarr och började bara spela.

Så småningom träffade jag Samla Mammas Manna-killarna och började spela och kom med på turnén på hösten. Det var en enorm kemi mellan oss. Jag pluggade idéhistoria samtidigt som vi turnerade. Men på våren bestämde vi oss allihop för att ta ett sabbatsår.

Jag aktade mig för att ”lära” mig musiken då jag var rädd att någon skulle tala om för mig hur jag skulle spela eller vilken musik jag skulle spela. Det finns en svart pedagogik inom musiken som lever kvar, särskilt inom orkestervärlden. De äter betablockerare inom orkestrarna för att klara av pressen att alltid vara på topp.

Den svarta pedagogiken är Europa-etnocentrifierad och bygger dels på Wien-klassiscismen, allt annat utöver det är halvbarbariskt. Det fanns inte på kartan att prata om indisk klassisk musik tidigare. Den svarta pedagogiken handlar väldigt mycket om att använda den vänstra hjärnhalvan: du ska kunna alla formlerna; skalor, regler mm. På det sättet blir undervisningen väldigt hård; bygger på elitism. Du blir skolad i att så här är det enda sättet att spela musik på. Indelningen på musik blev en högkvalitativ respektive lågkvalitativ musik. Det som blev viktigt för den nya och framväxande musikrörelsen var att bryta den indelningen och alla uppsatta regler. Musiken blev väldigt experimentell och tog sig åt alla olika håll. Medan den klassiska musiken fortsatt på samma sätt.

Genom den här utvecklingen väcktes intresset för folkmusik och kulturrörelser. Jag menar att musik är något som sker aktivt; som när man bygger hus då man vill utsmycka det och göra det vackert. I Uppsala är folkmusiken och särskilt bland bönderna väldigt aktiv. I Uppsala byggs det exempelvis nyckelharpor, av Sonja Salströms pappa.

Musik i dag konsumeras. Som neoliberalismen, det som Reagan och Thatcher drog in som en reaktion mot allt detta. Idag är det det vi ser frukten av: att marknaden ska ta hand om allt. Ideologiskt vill neoliberala partier inte att vi ska äga vårt gemensamma utan det ska vara privat.
På sjuttiotalet ägde de 15 rikaste familjerna i Sverige 2 % av BNP. Idag äger de 48% av vår BNP.

Att lyssna på LP och EP där banden tänkt ut ett helt koncept är borta idag. Kulturen blir rumphuggen och det är bara framgångarna som gäller. För att få framgång blir det Mello av allt, musikquiz med mera.

Jag släpper också singlar för det är ingen idé att släppa en hel LP - man släpper ett par låtar i taget. Det här snabba sättet att kommunicera ut låtar förutsåg jag redan på 90-talet då du kunde ladda ner en låt för 9 kr. Sen kom de stora företagen. Jag är positiv till deras teknologiska utvecklingen. Jag har till exempel elever som bor i Söderfors, som lägger ut jättehäftiga låtar på Spotify, som mixar med killar som sitter i New York.

Coste Apetrea Live - Intervju med Funnybones Production

Vad är det som triggar dig och som gör varje framträdande så unikt för dig?

Har man hållit på så länge som jag så blir det en del av dig själv. Är du ledsen så måste det komma ut. När min mamma hade cancer och min syster fick cancer och båda gick sedan bort triggade det mig och jag gjorde en platta, som blev väldigt arg. Men då fick jag det ur mig.

Kan verka motsägelsefullt med alla tekniska apparater om man är musiker. Men på sjuttiotalet slutade vår saxofonist och vi var två gitarrister så jag skaffade mig en syntgitarr. Jag fick sponsring av bröderna som importerade Roland från Japan: en Roland-syntgitarr. Sen visade det sig att Roland styrde hela branschen: jag hade den första Roland-trum-maskinen 808 - med en ikoniskt baskagge. Det var den första som fanns i hela Skandinavien. Jag smugglade den från Frihamnen och tullen sökte med knarkhundar men jag hade ju bara syntarna. Sen kom MIDI-formatet som gör att man kan göra elektronmusik så det lärde jag mig från grunden. Jag gjorde beatsen till programmet ”Bagen” av Cia Berg där jag gjorde beatsen. Karl Dyall var 15 år och de gjorde elektric boggie då de rappade sina moves till. Sen dess har jag hängt med och tycker att det är jätteroligt. Felix som vann Break Dance där jag gjorde ett sound track till honom.

Lusten till musiken avtar aldrig liksom lusten att lära nytt. Jag skannar av varenda ny apparat som kommer ut inom mitt område, kollar nya program och vad jag kan använda i min undervisning. Och behöver bara en liten telefon till allt detta!

 

Lyssna & ladda ner Coste Apetreas musik här

Coste Apetrea Podd

Boka Coste Apetrea Trio

View all