Intervju - Henrik Fexeus

16 januari 2022

Vad är du aktuell med just nu?

Min föreställning ”Henrik Fexeus är att lita på”. Den här gången vill jag göra det största ”Mind Fuck” som publiken någonsin upplevt!

Du som har gjort så många olika saker; på scen, i TV och så skriver du
böcker: vad är roligast?

Jag kan inte välja bara en sak och därför gör jag så många olika saker. Det finns så klart begränsningar och unika möjligheter i alla olika genrer men det är just variationen och att kunna växla som är roligt. Hjärtat är nog ändå att stå på scenen som mentalist och artist.
Jag är också nybliven skönlitterär författare, med en bok som har min kunskap och erfarenhet som mentalist som utgångspunkt.

Vad är det som triggar dig och som gör varje framträdande så unikt för dig?

Att få arbeta med en publik. Jag bestämde mig tidigt för att göra stora scenproduktioner, har alltid älskat teaterrummet och möjligheterna som rummet ger.

Har du jobbat som trollkarl någon gång?

Jag fick en trollerilåda som 7-åring och började trolla på andra barns kalas men har aldrig arbetat som trollkarl. Jag märkte att det var något inom trolleriet som saknades för mig och började därför utforska olika slags trolleri.
När jag 34 år gammal upptäckte mentalismen fanns där något som var intressant för mig. Klassiskt trolleri är i princip onani, om jag ska vara lite elak, men som mentalist handlar det om den andre personen och dennes tankar. Det är som den sista magiska bastionen där även vuxna tvingas tänka ”är det på riktigt?” Då hittade jag lusten igen och kände att det är det här som jag vill göra.

Är det någon skillnad på hur kvinnor och män reagerar?

Ja, det tycker jag faktiskt. Ibland känns det som en maktkamp från männens sida. Män kan få för sig att inleda en Alfahane-kamp, att de ska ”ska visa var skåpet ska stå” i stället för att förstå att de är en del av showen.

Kvinnor är kanske mer öppna för upplevelsen redan från början; mitt jobb är att få männen att bli lika öppna för då är det roligare för alla.

I ett nummer jag gjorde fick en man pröva på att tappa styrkan vilket han inte tyckte om. Jag fick då snabbt komma på ett sätt att kringgå det så att han fick känna att det är OK och att det är roligt att bidra i stället för att stjälpa. Därför vill jag alltid börja mina shower med något roligt för publiken.

Medlemmar ur föreningen Mensa var på min föreställning för att ta reda på vad jag gjorde och för att knäcka mig men de lyckades inte. Potentialen till konflikter är stor, jag drabbades av det tidigt i karriären men inte nu längre när jag bättre kan hantera det.
Men störst är skillnaden i att uppträda för svenskar och britter. Som i exempelvis gatuunderhållning där du förväntas vara delaktig, skrika och vara interaktiv. I Sverige har vi ingen vana av den sortens underhållning; publiken har ett förhållningssätt och mer av ”jag har betalat för att bli underhållen”.

Du har skrivit egen musik till en av dina shower och har haft ett åtta-manna-band. Spelar du i något band i dag?

Förra året började några av dem i gamla bandet och jag spela tillsammans igen. Det mesta jag gör blir så offentligt så det är skönt att göra något som jag själv och de andra gillar. Nästan ingen vet om det här bandet och det går inte att boka oss.
Musik har alltid varit jätteviktigt för mig. Mitt huvudinstrument är keyboard men jag sitter mest och skapar i programmet Cubase.

Är barnen intresserade av det du gör och att en gång ta över efter dig?

Nej, ingen av dem. Jag får tvinga dem med på föreställningarna och ingen av dem har nog läst mina böcker. Men mitt mellanbarn Nemo går på Södra latin och delar mitt musikintresse; han spelar jazztrummor.

I september kom du ut med en skönlitterär bok, ”Box”, tillsammans med Camilla Läckberg. Hur kom ni på idén att skriva tillsammans?

Jag har alltid varit intresserad av att skriva. Efter min show Mind Melt gick telefonen varm med förfrågningar om föreläsningar som jag sedan sammanfattade i en bok (”Konsten att läsa tankar”, reds anm.) som gick väldigt bra. Men jag hade hela tiden i bakhuvudet att jag ville skriva skönlitterärt.
Sommaren 2019 står jag i vattnet i Medelhavet och känner mig obekväm och fick då idén till en bokkaraktär. En Mentalist; men inte den coola kilen från tv-serierna utan en betydligt mörkare karaktär.

Jag bollade min idé med min vän Camilla Läckberg som gav mig bra input. Vi prövade att skriva tillsammans och lovade varandra att om det påverkade vår vänskap så skulle vi sluta. Ingen av oss gillar egentligen att arbeta med andra människor. Men bokprojektet blev mycket större när vi arbetade tillsammans.
Vi smyg-skrev i fyra månader, då bara hennes man och min fru visste något, innan vi presenterade vårt utkast för vårt förlag, som blev eld och lågor. Det blir en trilogi, som var såld till 60 länder redan innan första delen ens var klar!

Men det är bra att det inte är en hel serie med böcker utan det är både skönt och sorgligt att tvåan nu är klar. Det är ju väldigt tjocka böcker och ett jätteprojekt som är en så rolig resa att få vara med på.

Du har så många projekt på gång och verkar vara en disciplinerad människa. Vad inspirerar dig?

Inspiration är inget man kan sitta och vänta på men man kan träna upp det.
Ja jag sätter mig varje morgon kl 08.00 och skriver. För en timme sen började jag på ett nytt projekt som jag haft i huvudet en tid, som jag bara måste börja med. Det första manuset blir ofta inte bra men när jag sätter i gång får jag nya idéer och inspirationen börjar komma.

Jag är en stadsmänniska så naturen inspirerar mig inte så mycket. Jag blir mer inspirerad av klipp från America´s Got Talent; att någon lagt hela sitt liv på att lära sig en viss sak är en sådan motivator. Men det kan också vara mer konkreta saker också som idén om att skriva om den fiktiva mentalisten.

Min nya show är också en stor utmaning och en inspiration i sig; att skapa den största mind-fucken som jag kan. Jag vet hur det känns när man sitter där som publik; jag själv är en ganska bra publik då jag vill bli förbluffad, för det är en sån oerhörd bra känsla när det lyckas.

Aktuell med

Ny show: ”Henrik Fexeus är att lita på” i regi av Morgan Alling.
Biljetter och information om eventuella restriktioner hittar du här

Första boken i trilogin, ”BOX” av Henrik Fexeus & Camilla Läckberg, hittar du här