Intervju - Kodjo Akolor

12 maj 2025
Månadens intervju med Kodjo Akolor

Intervju med komikern, skådespelaren, programledaren Kodjo Akolor

Vad är du aktuell med nu?

Just nu håller jag på med häftiga grejer som jag inte få berätta om på ett halvår framöver: det är TV och film men jag får inte säga mer. Men jag funderar och slipar på min stå-up-show. Planering är min Akilles-häl så det blir något nytt varje dag.
I sommar har jag lite smågig här och var. Det svåra är att få tid att åka med barnen till vårt sommarställe. Mina tre barn är 11, 9 och 3 år, två pojkar och en flicka. De äter som en gräshoppesvärm!

Hur kommer det sig att du blev artist?

Min dröm var att bli komiker; det korta svaret är att det började med total brist på självinsikt!
Jag gick en stå-upp-kurs i Svalöv en vecka med Thomas Oredsson. På samma kurs gick Tomas Bonderud, som numera driver stå-uppen på Big Ben i Stockholm. Han kände en kille som hade en stå-upp-klubb: Ove med skägget, det var för 20 år sen. Mårten Andersson var där och skulle precis starta en klubb som hette RAW och Markus Palm som drev en egen klubb och de sa ”Kom och kör på våra klubbar!”.

Vad är det som driver dig att fortsätta?

Rädsla. Jag drivs mer av rädsla än en ”hjältekompass”. Jag är mer rädd för att aldrig testa stå-upp än att pröva stå-upp. Om jag är i ett kontrollrum med en knapp där det står, ”tryck inte på den här knappen”, då vill och måste jag trycka på knappen!

Det är klart att det är viktigt att folk tycker om det man gör. Nu har det gått tjugo år sen jag stod på scen första gången. Det som kan vara knepigt med underhållning är att det är lätt att glömma varför man ens började. Jag hade ett snack med en kompis om hur viktigt det är att ha koll på varför man vill jobba med det som vi gör. För mig så har det på senare år handlat om att jag gillar att kunna få folk att skratta. Jag ser mitt “jobb” som en chans att ge människor en paus från vardagen. När mina föräldrar skilde sig så drog jag ett skämt för min mamma som började skratta och det gav mig ett syfte: jag älskar att få folk att bli glada. En förmåga som jag tillfälligt sitter på och som andra människor kan få del av.

När man till exempel gjort yoga: ju mer du kopplar det till dig själv, ju svårare blir det.

Författaren Elizabeth Gilbert berättar i sitt TED-talk om att synen på geni och genialitet har förändrats genom århundraden: om du skriver en text utifrån en gudomlig inspiration så är det den som gjort att du skapat verket. Men det är inte tack vare dig utan det är din gudomliga inspiration som hade en bra dag, något som ligger utanför dig själv. Med tiden försvann det där i och med att renässansen och upplysningen kom. Då försvann tanken på en gudomlig inspiration utanför dig och man började se på det som att genialitet istället finns inom dig.

Alla upplever någon gång en stund när du bara är i ett flow. Det är det flödet jag söker mig till och det är samma sak som jag pratar med min 11-årige son om, som spelar fotboll. Att du lär dig mer av de matcher som du förlorar än de du vinner. Jag lär mig mer av skämt som inte funkar än de som funkar. Och så tänker jag att just idag funkade det inte för det var dålig uppkoppling!

Min förebild är Eddie Murphy. Hans humor sparkar åt alla håll, alla fick en släng av sleven, rika, svarta, HTBQ. Han är väldigt skicklig på att få oss att skratta åt våra olikheter. Han blev därför också älskad av alla.

Björn Gustafsson, som jag är kompis med, är till exempel både en slags idol och en rival: den snubben har ett väldigt unikt uttryck som det är svårt att återskapa!

Intervju: Åsa Wallberg
Foto: Morgan Norman och Nicole Reshdouni

Se Kodjo live på Salong Central 23 maj 2025 i Gnesta
Mer information och boka biljetter här