Intervju - Lasse Nilsen

3 april 2022

Månadens intervju: stå-upp-komiker Lasse Nilsen


Vad är du aktuell med just nu?

Jag är på Norra Brunn av och till. Under pandemin har det varit tufft; jag hade lite digitala spelningar men har också jobbat som lärare.
I höstas regisserade jag en musikföreställning med Klassiskt Tonande och Rolling Phones som hade premiär nu i höstas.
Jag föreläser också om icke-verbal kommunikation. Många pratar men har inget kroppsspråk. Det finns mycket att hämta i socialt beteende om hur vi står och går och uppför oss. Jag ger också kurser i kroppsretorik för exempelvis Försvarsmakten och politiker. De lär sig att använda kroppen som ett medel att nå ut till publiken och allt annat som är icke-verbalt, i konsten att tala med kroppen.

Människor håller föreläsningar med ett skrivet material de är bekanta med men att stå framför en publik är något annat. Hur uppför sig din kropp då? Det är väldigt vanligt att vi människor har olika ”ticks”, som att klia oss på näsan när vi föreläser. Du kan pröva att spela in dig själv och exempelvis se hur många gånger du säger ”liksom” eller liknande. Det gör man för att man känner sig osäker och för att man tänker medan man pratar. Alla tankar syns sedan i kroppen; du kliar dig, drar handen genom håret eller fingrar på dina kläder. Personen som ska föreläsa får göra sin föreläsning inför mig; jag blir som en coach. För mig som hållit på med det här hela mitt yrkesliv, som arbetar med människor med scenvana, är det självklart att tänka på hur kroppen uppför sig. Att arbeta med någon som inte har det blir en ögonöppnare för den personen. Jag hjälper också till med att lägga in komik för att lätta upp föreläsningen, något humoristiskt utifrån saker som de själva upplevt.

Hur kommer det sig att du blev stå-upp-komiker?

Jag gick Estetisk Variant med drama på Södra Latin i Stockholm och blev inspirerad av en föreställning av Jordcirkus på Cafe 88 på Tjärhovsgatan med komikern Johnny Melville. Han gjorde en föreställning på scenen med en kollega som satt bredvid honom och gjorde ljudeffekter. Johnny Melville blandade mim, prat och ljudeffekter och som han byggde upp miljöer kring fast han var helt ensam. Jag var ju redan intresserad av drama och tänkte ” det där vill jag göra”. Efter gymnasiet gick jag ett år på Scenstudion och därefter mimskolan hos Étienne Decroux i Paris i fem år.

Jag jobbar så nu; att jag blandar mim med prat och ljudeffekter. Jag började med Stand-Up 1999 och var med i Släng Dig i Brunnen. I stå-upp-komik utgår du från dig själv och inte från en karaktär till skillnad från en teatermonolog. Jag skojar med saker ur mitt perspektiv och det blev naturligt att använda mim. Min fru Lena är också utbildad mimare hos Decroux. Vi har gjort gemensamma föreställningar ibland, som Den Radiostyrde Mannen bland annat tillsammans med Gycklargruppen.

Radiostyrde mannen Lasse & Lena Nilsen från -90-talet

Hur arbetar en stå-upp -komiker?

Jag kollar på nyheterna och trender. Ibland kommer något roligt direkt men jag får ofta jobba mig fram till skämt. Jag testar skämten på nån klubb. Och sen går jag tillbaka till datorn och skriver om och så får jag köra några gånger tills skämten sitter. Om jag ska göra ett företagsevent läser jag på om företaget, får ett uppslag och specialskriver något beroende på företaget.
Att Boulevardteatern på Götgatan i Stockholm stängde ner är så tragiskt för där kunde jag pröva nya shower och sen åkte jag på turné med dem.

Vad är det som triggar dig och som gör varje framträdande så unikt för dig?

Det är spänningen att stå på scenen. Om jag ska vara ärlig så handlar det om att stå scenen och att få publikens uppskattning. Inom stå-upp och den formen av scenuppträdanden är du så nära publiken, du har en kommunikation med publiken.
Om jag går på teater är det den kommunikationen som jag uppskattar mest; att du är så nära att vad som helst kan hända. Någon i publiken kan säga något som jag kan plocka upp eller att ett fyllo välter ett glas öl. Men det får man vara beredd på. Om någon till exempel har ett roligt skratt så är det ett plus i kanten. Om det som händer är positivt laddat är det kul.

Du kan också mitt i showen få ändra spår, sekundsnabbt. Som när jag gjorde en show med fältartisterna på flygbasen i Linköping där jag gick upp och började köra min stå-upp. Efter bara en minut fick jag veta att hälften inte pratade svenska. Då fick jag snabbt ändra till engelska och ändra lite på materialet så att det skulle funka på engelska. Det var bara att gilla läget. Det gick jättebra och det är sådant jag gillar. Det blir aldrig rutin, blir alltid en spänning, blir aldrig bekvämt. Det är alltid en utmaning!

Är det skillnad på humor och humor?

Humor är ju egentligen helt subjektivt. Det jag upplever som roligt kanske någon annan upplever som tråkigt, plumpt eller förolämpande. Det kom ju ett bra exempel på det nu under Oscarsgalan där Chris Rock körde ett skämt som fick Will Smith att reagera på ett rätt underligt sätt. Först skrattade han åt skämtet och sen gick han upp och slog till Chris Rock.

Vilka komiker tycker du själv är roliga?

Min stora förebild är Eddie Izzard som har en väldigt fysisk stil och som jobbar medvetet med en lite ”sloppy”, slarvig mimteknik.

Jim Jeffreys från Australien gillar jag jättemycket men det är inte alls den stilen jag själv kör. Och Bill Burr som har en mer provokativ, hårdare stil som är smart och rolig. Jag tittar också på en massa bra komiker på Netflix som kanske är helt okända.

Hur ser framtiden ut för stå-upp? Ett tag kom en trend med Roast?

Roast är en gammal grej som började i USA. Toastmastern körde Roast på bröllop; ett humoristiskt tal där han till exempel kunde förolämpa brudens far men med ett stort hjärta.

Roast på Berns (Anm; sändes år 2009-2010) var ibland jättebra men gled stundtals över till allvar och folk blev arga och ledsna på riktigt. Funkar framför allt mellan de som känner varandra. Komikern Don Rickles blev känd för att han förolämpade folk och det var hans humorstil. Samtidigt gjorde han det på ett varmt sätt. En del kan förolämpa med hjärtat och få oss andra att skratta åt det. För andra komiker blir det fel och plumpt. Handlar nog mycket om att roasta någon man känner och tycker om, då kan man roasta med värme och då blir det bra. Har inte själv blivit utsatt för en Roast men då får jag ta det. Om det är roligt kommer jag att skratta. Men roast missar sin poäng om det gör ont på riktigt.

Utvecklingen för stå-upp-komik har gått från ett litet gäng som började, som snabbt blev professionella komiker, till att det är så många nu att långt ifrån alla som kan leva på det. Under pandemin började vissa komiker med poddar. Där kan de köra på och skapa sin publik och sen åker de ut på turné. För det var det folk gjorde under pandemin; såg på Tv och lyssnade på poddar. Idag finns det riktiga stjärnor inom stå-upp som turnérar medan andra komiker bara kör för att det är kul, för att få en kick vid sidan av ett vanligt jobb.

Jag har under pandemin arbetat som vikarierande lärarassistent på en mellanstadieskola där jag hjälpte till under lektionen med läsning och matte. Gjorde också några mim-workshop med barnen för att visa hur man gör när man mimar.

Jag har haft några föreställningar och några stå-upp under pandemin. Men för mig har det varit ganska skönt med den paus som uppstod under pandemin.

Gört en bokningsförfrågan på Lasse Nilsen här